FORL Tandsjukdom hos katt

När Simzon låg i narkos ringde veterinären upp mig och sa att de hittat angrep av FORL på flera av Simzons tänder. Detta syntes inte förrän man i narkos lyfte upp tandköttet och då såg flera blottlagda pulpor och hårt angripna tandhalsar i både övre och nedre vänster käke. Veterinären ville nu ha klartecken att dra ut de drabbade tänderna eftersom de var så svårt angripna. Självklart sa jag, gör det som ni måste göra. I huvudet surrade dock frågorna, kommer han att mista alla sina tänder nu, hur länge kommer han att kunna leva och framför allt jag måste få veta mer om FORL! Sagt och gjort, kattböckerna åkte fram ur bokhyllan men där fanns endast korta beskrivningar av sjukdomen om den ens fanns nämnd. Internet är i sådan här lägen en “gudagåva” för att söka information. Jag lyckades hitta ett examens arbete av en veterinärstuderande vid namn Charlotta Lidholm om sjukdomen FORL. I detta hittade jag bra och lärorik information. Jag har förstått att det är många som liksom mig inte vet så mycket om den här sjukdomen hos våra katter och därför tyckte jag det kunde vara intressant att skriva om det här i tidningen. Jag har försökt att förenkla texten så att den ska bli mer lättförstådd för “oss vanliga människor” men en del ord måste hänga med och på slutet finns en liten ordlista.

Förkortningen FORL står för Feline OdontoclasticResorptive Lesions och är en allt mer vanligt förekommande tandsjukdom hos tamkatten och andra kattdjur. Det är kattens permanenta tänder som drabbas genom att de gradvis resorberas och så småningom fraktureras av. Av okänd anledning triggas odontoklaster att resorbera roten på permanenta tänder; något som bara fysiologiskt sker av mjölktandsrötter i samband med tandömsning. Processen anses i vissa stadier vara mycket smärtsam. Då man ännu inte känner till vad som utlöser resorption av permanenta tänder vid FORL kan man varken förebygga eller bota sjukdomen. FORL är en relativt nyupptäckt företeelse, den tidigaste dokumentation gjordes 1930. De senaste 40 åren har det skett en ökning av förekomsten av FORL. Man har ej kunnat visa ett klart rassamband men eventuellt kan det vara vanligare hos raskatter. Det enda som har kunnat fastställas signifikant i mer än en undersökning är att FORL sällan uppträder hos katter yngre än två år. De flesta lesionerna uppträder vid 4-6 års ålder och sedan ökar prevalensen och antalet drabbade tänder med stigande ålder.

Man har sett att hos perser debuterar FORL vid tidigare ålder än hos andra katter. Det är oklart om något av könen är mer mottagliga än det andra, man har heller inte sett något samband med kastration eller kastration i låg ålder.

Många katter med FORL har symtom som kan härledas från munhålan. Till symtomen hör nedsatt aptit eller helt avsaknad av aptit, dålig andedräkt, viktminskning, uttorkning och ökad salivering. Katten föredrar ofta att äta mjuk mat och kan eventuellt spilla och tappa maten när den äter, dem slickar sig om munnen, den kan ha huvudskakningar och nysningar. En del katter uppvisar ospecifika symtom som stillhet, aggressivitet eller på annat sätt förändrat beteende.

Även för veterinären kan symtomen vara mycket svåra att tolka. Många gånger upptäcks lesionerna i samband med annan undersökning men ofta missas de, dels på grund av att de täcks av tandsten – den ojämna tandytan vid FORL är utmärkt underlag för att plack och tandsten skall få fäste – dels på att håligheterna ovan tandköttskanten ofta fylls med granulationsvävnad vilket kan göra dem svåra att upptäcka. Vid inspektion ses FORL som hårdvävnadsförlust, vilket kan vara allt från små emaljdefekter med oregelbunden yta i tandhalsområdet, till delvis eller nästan fullständigt resorberade eller frakturerade tänder. Ibland kan hela kronan ha brutits av. FORL-lesioner kan upptäckas under tandköttskanten eller under granulationsvävnad. Ett reflexmässigt svar på smärta i munhålan hos katt är klapprande käkrörelser och slickrörelser med tungan, även under generell anestesi. Båda dessa reflexer kan ibland utlösas vid beröring av drabbade tänder.

För att diagnosticera FORL är röntgen ett nödvändigt redskap. Alla kattens tänder bör röntgas då lesionerna kan förekomma på samtliga tänder. Tänder som kliniskt tycks saknas kan upptäckas vid röntgenundersökning som helt eller delvis benomvandlade s.k. spökrötter där kronan brutits av. FORL kan starta var som helst längs hela tandroten.

Det finns för närvarande ingen behandling som avbryter eller läker FORL. De behandlingar man kan använda sig av har till syfte att minska kattens smärta och inflammation i munnen. Olika behandlingar har prövats genom åren, de flesta med otillfredsställande resultat. Fluorlack på mycket tidiga lesioner, har dock ingen bevisad effekt. Fyllningar har man också provat men den här behandlingsformen har man idag i stort sett frångått eftersom fyllningarna lossnad och katterna uppvisade ytterligare framskriden FORL. I dagsläget är extraktion, utdragning av tänderna i princip det enda alternativet. Detta kan låta radikalt men då målet är att få katten smärtfri och minimera inflammationen i dess mun är detta den hittills mest accepterade metoden att uppnå målet. I de fall där FORL ej är komplicerat av parodontit och/eller rotabscesser kan kronamputation vara ett alternativ. Tandens krona amputeras i höjd med käkbenet och man lägger sedan över en flik av tandköttet. Rötterna lämnas kvar i käkbenet där de i de flesta fall helt omvandlas till ben. Behandlingen medför dock en risk för komplikationer och bör följas upp med röntgenundersökning.

Fakta om kattens tänder

Kattens tänder börjar bildas redan under fosterstadiet och redan vid födseln finns kattens permanenta uppsättning tänder i käkbenet. Tandömsningen startat vid ca tre till fyra månaders ålder och är oftast avslutat vid fem till sex månader. Katten har 26 mjölktänder och totalt 30 permanenta tänder. De permanenta tänderna i halva överkäken består av 3 framtänder (incisiver) 1 hörntand (canintand) 3 kindtänder (premolarer) och 1 mycket liten oxeltand (molar). I halva underkäken finns 3 framtänder, 1 hörntand, 2 kindtänder och 1 oxeltand.

Tandens anatomi, i en något förenklad version

Tanden består av tandben -dentin- vilket omsluter pulpan och ger tanden dess form. Rotdentinet täcks av ett tunt lager s k cement. Kronan täcks av emalj, vilket är kroppens hårdaste material. Vid tandhalsen möts cement och emalj kant i kant. Tänderna är placerade i fördjupningar i käkbenet -alveolarfickor. Till väggen i dessa är tandens upphängningsapparat, bestående av kollagena trådar fästad. Trådarnas andra ändar är fästade i cementet. I spalten mellan tand och alveolarvägg finns rottrådar, kärl och nerver. Samt en form av celler, vilka under vissa stimuli kan omvandlas till osteo- eller odontoklaster.

Käkbenet täcks längs tandraderna av tandkött – gingiva. Detta bildar grunda tandköttsfickor genom att epitelet fäster in mot tanden strax ovanför tandhalsen. Pulpan innehåller dentinbildande s k odontoblaster, bindväv, blodkärl och nerver.