Vad är 11, jo det är en sköldpaddsfärgad perser PERf – vad vi idag kallar för svartsköldpadd och 13 det är en blåcreme
… Alltså en blåsköldpaddsfärgad perser PERg … vad är nu detta då ?
Av Annette Sjödin (ursprungligen publicerad i Våra Katter Nr 6/2011)
1988 introducerades dagens EMS-koder/system (beslut togs på FIFes generalförsamling i Borås 1990) – något som var ganska revolutionerande för vår stambokföring och standards – FIFe använde GCCFs system vilket innebar att alla raser/färger hade olika beteckningar; svart perser hette 1 men svart britt hette 15
och en svart norsk skogkatt hette 13NF b (där b stod för non-agouti) men b på siames stod för choklad och för att röra till det ordentligt; en choklad oriental hade beteckningen; 29 och kallades för Havanna … en viltfärgad abessinier var nr 23, en blå britt var nr 16, en russian blue var 16a och en blåmaskad siames var 24a.
Jag hade tänkt skriva lite om förändringen av perserstandarden och dess färgnummersystem – detta system finns mer eller mindre kvar hos GCCF
(Governing council of the cat fancy/England) men man har tack och lov moderniserat standarden något … inte helt som vi har det men dock.
EMS-systemet (Easy Mind System) är helt och hållet en produkt/system utvecklat av Eva Minde (NRR/FIFe) – systemet gjorde att vi plötsligt hade samma färgkod på ex.v. en svartsköldpadda – -oavsett ras och detta var verkligen revolutionerande.
EMS-systemet har naturligtvis utvecklats men grunderna kvarstår – det som har hänt är att man lagt till nya färgbeteckningar såsom ex.v. amber.
Men min tanke var alltså att skriva några ord om utvecklingen, förändringen av perserstandarden – detta kommer då att beröra just perser eftersom exotic godkändes först 1983 (och då kom att hamna i gruppen ”korthår”).
Här kommer då några exempel på ras/färg-beteckning (ej komplett lista);
| 1 | Svart perser |
| 3 | Blå perser |
| 4 | Röd perser |
| 5 | Creme perser |
| 7 | Silvertabby perser |
| 11 | Svartsköldpadd perser |
| 10 | Chinchilla perser |
| 10ss | Shaded silver perser |
| 12 | Söldpadd/vit perser |
| 12a | Svart/vit perser |
| 13 | Blåcreme perser |
| 13bSP | Brunmaskad colourpoint perser |
Alltså här fanns inte mycket till logik – och framför allt inte om man gjorde en liten jämförelse med andra raser – med andra ord EMS-systemet var behövligt och
efterlängtat.
Hur såg då standarden ut – jo; en svart perser hade inte samma standard som en blå, och en sköldpadda eller en silvertabby hade ytterligare en annan standard – en riktig härva och inte det lättaste när standarden sedermera (1981/1982) ändrades och då alla perser fick samma standards!
Några exempel:
| FÄRG | HUVUD | KROPP | PÄLS/FÄRG | ÖGON | SVANS | KONDITION |
| SVART | 20 | 20 | 20/25 | 15 | ||
| BLÅ | 25 | 15 | 20/ | 20 | 10 | 10 |
| RÖD | 20 | 15 | -/50 | 15 | ||
| CREME | 20 | 15 | 10/30 | 15 | 10 | |
| SILVERTABBY | 20 | 10 | 10/40 | 10 | 5 | 5 |
| BRUNTABBY | 20 | 15 | 50 | 15 | ||
| SKÖLDPADD | 20 | 15 | 50 | 15 |
Standarden visar tydligt att hos vissa varianter är färgen den viktigaste och hos vissa något underordnad … Men när den nya standarden presenterades och godkändes, 1981/1982, och alla perser skulle bedömas efter samma standard – ja, då kom problemen; den gamla standarden sa att den blå persern skulle ha ”mycket små öron,
långt ifrån varandra sittande”, den röda persern skulle ha ”små och välplacerade öron”, silvertabby och chinchilla skulle ha öron som var ”breda vid basen”,
colourpointens öron skulle vara ”små och vältofsade” – några färger skulle vara vid ”gott hull” – och några skulle bara vara ”satt och solid”.
En svartsköldpadda skulle ha ”tre färger: svart, rött och creme. Dessa tre färger ska vara väl åtskilda i fläckar, även i ansiktet.
De ska dessutom vara klara och lysande” och pälsen skall vara ”lång och yvig” Men standarden för en blåcreme (som vi idag korrekt kallar en blåsköldpadda) sa; ”färgen ska vara klart blå och klart creme, färgerna skall vara mixade (och utan fläckar) och pälsen skall vara ”tät, mycket mjuk och silkeslen”.
Uppfödarna arbetade naturligtvis med standarden som ”måttstock”, dvs. att alla silvertabby hade större öron än de blå, en blåsköldpadda, blå eller creme hade helt annan pälskvalite än en svart, röd eller svartsköldpadda – och plötslig skulle alla dömas efter samma standard … Jag behöver väl knappast påpeka att en del uppfödare var ganska upprörda … Nu skulle ju chinchillan se likadan ut som en blå perser ! vilket elände …
Den nya standarden trädde i kraft den 1 januari 1982 och det tog några år innan man kunde se att katterna faktiskt tillhörde samma ras,
men de underliga ras/nr-beteckningarna försvann först 1991.
Kategoriindelningen startade i mitten på 70-talet, man började med att dela upp korthårssektionen och därmed fick vi vad vi idag kallar kategori III och IV, långhårsdelen dröjde ytterligare ett år – och då på grund av att det var så många perser och därför svårt för semilånghåren (kategori II) att konkurrera … idag kan vi se ett omvänt scenario; fler kategori II än I (perser/exotic).
1977 kunde man göra en separat birmaexamen (minst 20 katter) och på så sätt komplettera sin kategori I examen – men detta berodde på att birma var den enda rasen, sedan kom ju snabbt norsk skogkatt, turkisk katt (som det hette då) och sedan har det ju tillkommit en hel del fler raser i kategori II – men de som fanns innan EMS-systemet; de hette 13c (birma), 13NF (norsk skogkatt), 13 BA & 13SO (balines och somali som under en period tävlade i kategori II) 13d (turkisk katt/turkisk van).
Hoppas att jag inte rört ihop begreppen alltför mycket, men nu kanske det blir lättare att läsa gamla stamtavlor.